Publicerat i dagens Lysekilsposten:

Varje år passerar 7,4 miljoner bilar över Svinesundsbroarna. Över 40 000 svenskar arbetar i Norge. Norrmän tillbringar semester och fritid i svenska hus och sommarboenden. I norra Bohuslän och Dalsland är gränsen mot Norge en del av vardagen.

Människor har i alla tider rört sig fritt i detta gränsland. Den friheten är värdefull. Den stärker utvecklingen i hela regionen och skapar band mellan människor, samhällen och ekonomier på båda sidor. Men när vårdbehov uppstår – och det gör de, ofta utan förvarning – möter invånarna plötsligt en gräns som känns både godtycklig och orättvis.

Patienten först – inte administrationen

I dag finns ett snävt avtal mellan Västra Götalandsregionen och Sjukhuset Östfold HF. Det täcker akutsjukvård, obstetrik, båtberedskap och inte mycket mer. För den som lever och arbetar i gränsregionen är det otillräckligt.

Vi är övertygade om att det finns samordningsvinster för båda parter om vi vågar ta ett gemensamt grepp och utvecklar den goda relation som finns mellan länderna. Det handlar om planerad vård för kroniker som lever delar av året på fel sida gränsen. Det handlar om akutsjukvård där närmaste sjukhus ska gälla, inte hemmasjukhuset. Och det handlar om primärvård och specialistvård som kan samordnas smartare för en befolkning som redan lever gränslöst.

Vi i Centerpartiet menar att sjukvårdssamarbetet mellan Sverige och Norge måste utgå från människors faktiska liv, inte från administrativa gränser. Vi driver politiska förslag för att riva gränshinder och fördjupa samarbetet.

Gränsregionen mellan Sverige och Norge är en av Skandinaviens mest levande. Det är dags att sjukvården speglar den verkligheten. Gränsen får inte stå i vägen för vården.