Skriver tillsammans med fem andra i Dagens Samhälle
Vi samlas till centerstämma i en orolig tid. Krigen i Ukraina och Mellanöstern, stigande elpriser och inflation samt andra inrikespolitiska problem har skapat svårigheter för vårt land.
Turbulensen i omvärlden och en stökig inrikespolitik är knappast unikt. Sverige har hanterat många strejker och finanskriser samt perioder av skenande statsskuld och stigande arbetslöshet. Försök att devalvera oss ur problemen skapade nationella kriser under 1970-, 80- och 90-talen. Krig och konflikter som pågick i Vietnam, Afghanistan och Mellanöstern pressade världsekonomin. I början av 1990-talet rörde Ny demokrati om i grytan. Finanskriser och it-bubblor har stört demokratin på senare år. Ingen period i Sveriges historia har varit fri från oroligheter.
I huvudsak har de folkvalda hanterat kriserna med klokskap genom åren. Medborgarna har kommit helskinnade ur varje svacka. Insatserna från riksdag och regering har sällan handlat om panikartade åtgärder, utan om breda politiska uppgörelser.
Den utlösande faktorn i en demokratisk kris är att människors oro ökar i vardagen, eftersom välfärden fungerar sämre. Avgörande är förmågan att samlas kring långsiktiga reformer. Under 90-talskrisen anslöt sig Sverige till EU och inriktningen på den ekonomiska politiken förändrades.
Den inrikespolitiska röra som nu breder ut sig, med oklarheter i regeringsfrågan och högt tonläge i partiledardebatter, beror på oförmåga att besluta om reformer. Fokus är panikåtgärder där skatter höjs ena dagen och sänks nästa dag. Överdrivna krav på utvisningar eller förslag om att sätta barn i fängelse haglar över oss. Få aktörer tar tag i de verkliga problemen, det vill säga hur människor ska känna trygghet i vardagen.
Hur kommunerna, regionerna och staten ska organisera välfärden är en avgörande fråga. Varje regering tenderar att rycka sönder kommunernas initiativ genom statlig detaljstyrning och specialdestinerade bidrag. Det blir omöjligt att ta ansvar för den lokala välfärden, så som skola och äldreomsorg. De förtroendevalda sitter i kläm mellan lokalt engagemang och krympande manöverutrymme.
Regionerna har en ännu värre situation. Sjukvård och kollektivtrafik är kostnadsdrivande verksamheter som kräver långsiktighet. Staten frestas att minska regionernas självstyre genom detaljstyrning och statsbidrag med förbehåll. Kommuner brottas med befolkningsminskning och regioner har låg skattekraft i förhållande till vad som krävs. Investeringar i sjukvårdsutrustning och upphandlingar av kollektivtrafik kräver stora resurser.
Hur röran av små kommuner, regioner med låg skattekraft och en regleringsivrig stat ska kunna leverera välfärd är en gåta. Ingen tar helhetsgrepp när det gäller strategier och drift av välfärd. Vi riskerar att vardagen för medborgarna försvåras, kommunernas legitimitet minskas och kritiken mot den parlamentariska demokratin tilltar.
Förslag finns om att marginellt ändra skatteutjämningssystemet och justera regler för hur medborgare folkbokförs. Inget av dessa förslag innebär ökad förmåga att leverera likvärdig välfärd i hela landet eller omsorg av hög kvalitet. Krisen riskerar att fördjupas om vi håller fast vid ett urholkat självstyre som styrs av ryckiga statliga pekpinnar.
En konsekvens är att storstadsregionerna drar ifrån och att glesbygdsproblemen fördjupas i de mindre länen. Svårigheterna att rekrytera kompetent arbetskraft i offentlig sektor ökar när orättvisor, kvalitetsbrister och onödig detaljstyrning stör den dagliga verksamheten. Fragmentisering och urholkat inflytande bland offentliganställda göder missnöje och utgör grogrund för populism.
Det behövs en debatt om regionalt självstyre och nya skattebaser samt om hur vi undviker statligt godtycke och onödig detaljstyrning. Fokus ska vara rättvisa i hela landet och hög kvalitet på välfärdstjänster, såsom sjukvård och kollektivtrafik. Vi hoppas att centerstämman är mogen för en sådan debatt. Vi kommer att föreslå en ändring av partistyrelsens förslag om att utreda skattebaser som innebär att det bildas färre och större regioner i Sverige.
Kristina Jonäng (C)
Uddevalla
Magnus Haara (C)
Höör
Magnus Svensson (C)
Söderhamn
Lars Berg (C)
Skara
Aida Karimli (C)
Ale
Maria Andersson (C)
Lysekil