Om järnvägen
I början av året deltog jag i en debatt i LysekilsPosten. Så här skrev jag.
Centerpartiet vill utveckla hela kommunen och ge fler möjlighet att flytta hit
Jan Du Reitz argumentera i långt inlägg för en järnväg på betongpelare genom Bohuslän och utpekar mig som dåligt påläst. Jag är inte dåligt påläst, däremot delar jag inte din uppfattning.
Bakgrunden till vår dispyt är min reaktion på att kommunistiska partiet arrangerade ett möte om att bygga en höghastighetsbana på pelare genom Bohuslän. Jag har sett idéskissen och är inte imponerad.
Jag företräder istället en linje som vill utöka pendlingsmöjligheterna för fler i norra Bohuslän, och att vi gör det på ett sätt där vi nyttjar dagens resurser och tar hänsyn till miljö och markägare.
Idén om att dra helt höghastighetsspår genom Bohuslän som skär genom landskapet är inget som jag föredrar. Det går ju också att snabbt räkna ut att ett tåg som ska gå från Oslo till Göteborg på en timma kommer inte att stanna på särskilt många platser längs vägen – om ens någon. Det finns ju inte heller planerat för lokala tågstopp och den kringliggande infrastruktur vad gäller markinköp eller annat, vilket förklarar en del. Enligt skissen ska det byggas en depå för höghastighetståg i Lysekil. Spännande. Var ska den byggas? Den översiktsplan som nu är på remiss pekar inte ut några stora markområden för tågdepåer.
Jag har inte varit i järnvägsdebatten lika länge som du, Jan. Däremot är jag boende i Lysekil och värnar landskapet och miljön samtidigt som jag vill ha tillväxt och utveckling i vår del av landet. Centerpartiet vill att fler ska kunna flytta hit, att hela kommunen ska utvecklas. Då behöver vi bra vägar och snabba kollektivförbindelser.
För oss i Lysekil är elektrifierade bussar och bilar det bästa alternativet. Det är snabbast, för vi behöver bättre möjligheter nu när pandemin släpper.
Jag vill se realistiskt på vad som är möjligt ur demokratiskt, miljömässigt och utvecklingsmässigt perspektiv. Det finns all anledning att se till att vi i Lysekil och övriga norra Bohuslän får bättre pendlingsmöjligheter åt Oslo, Trollhättan och Göteborg.
Många av oss som bor i Lysekil jobb- eller studie-pendlar till Uddevalla, Göteborg, Trollhättan eller andra kommuner i Västsverige. Det vi behöver är snabba bussar och pendeltåg som stannar. Elektrifiering av fordonsflottan går mycket snabbt. I Västra Götaland kör Västtrafik med mer än 200 elbussar, och antalet ökar för varje kvartal.
Det kan finnas anledning att klaga på den nationella planeringen, t,ex, att den är saktfärdig – men jag är inte så säker på det. Demokrati tar och behöver tid. Vart fjärde år ses den nationella planen över och just nu är den nationella infrastrukturplanen fram till 2033 ut på remiss. Därefter ska planering, markinköp och upphandling fortsätta. Det är möjligt att det finns andra finansiärer än staten men det som du tänker dig genom Bohuslän finns inte med. Den typen av höghastighetsprojekt är möjliga i Kina och andra länder med mindre krav på demokratiskt inflytande för att kunna byggas så snabbt. Det jag däremot vet att EU har i sin s.k. plan TEN-T sagt att de finansierar sträckan genom Dalsland, där det redan är utbyggt den största delen för transport av gods. Tyvärr har inte svenska regeringen anammat det.
Vilka är det som med så snabba beslut vid sidan av den demokratiska processen som kan bygga stora infrastrukturprojekt på svensk mark och gå förbi den nationella planeringen. Det tänker jag som värnar demokratin och svenska intressen.
Jag förstår frustrationen för oss som bor i Västsverige, 75 procent av järnvägen består av enkelspår. Vi hanterar stora delar av de svenska och norska godsflödena samtidigt som resurserna till infrastruktur är oändligt. Därför är det också viktigt att vi inte blandar bort korten i kampen om resurserna och försena satsningarna p Bohusbanan. Nu i senaste förslaget av den nationella planen är förslaget om investeringar i Södra Bohusbanan bortplockat. Det vill jag se till att få tillbaka in i planen.