Har varit på kampanj i tre dagar, två dagar på Uddevalla-kalaset och idag på Smögen. Människor vill prata om allt möjligt; parkeringar, idrottshallar, funktionshinder, skolskjutsar, kollektivtrafik, klimatfrågan, bensinpriset, elpriserna, elförsörjning, Ukraina, kompetensförsörjning, att det saknas arbetskraft mm. Det är stora som små frågor, komplicerade och enkla – men mest frågor som kommun eller region, men faktiskt inte en enda vårdfråga. Den är viktig och står högst på dagordningen i mätningar men när vården fungerar är det en ickefråga i själva valet.
En fråga som återkommer är regeringsfrågan. ”Nu måste ni bestämma er”, ”ni har lämnat borgerligheten” ”ni kan inte hålla på och stängs ute 20 procent av väljarna” ”vilken regering vill ni se efter valet” Här är några funderingar och svar som jag brukar ge:
För det första – ingen stänger ute SD eller något annat parti. Alla valda partier sitter med riksdagens utskott, i regionstyrelsen och i kommunstyrelser utifrån sina mandat. I RS tex har SD 2 av 15 mandat. Det står helt i proportion till deras storlek, de deltar i överläggningar och överenskommelser med de ingår inte i regeringsunderlaget i regionen. C styr med alliansen plus mp i minoritet (GrönBlå Samverkan), i opposition sitter S, SD och V. Det blir ibland problem för den politiska ledningen (och främst för skattebetalarna) när SD, V och S går ihop och röstar på samma förslag.
I Riksdagens utskott fungerar det på samma sätt. SD sitter med i utskotten utifrån sin storlek, partierna bildar olika koalitioner i sakfrågor och röstar på varandras förslag. Ibland får regeringen däng, några andra gånger läggs gemensamma s.k. tillkännagivanden.
För det andra: om att sälja pälsen innan björnen är skjuten. Det är först på valdagens kväll eller kanske i veckan eftersom som vi vet hur mandaten har fallit ut i riksdag, region och kommun. Varje nivå måste utifrån sina förutsättningar och oberoende av varandra försöka att bilda en majoritet eller en konstellation som har tillräckligt med mandat för att få igenom sin budget. Vilken ledning det blir beror på politisk program, personkemi och samarbetsförmåga. I Uddevalla bildades en sexpartikoalition som drabbades av inre slitningar och dåligt ledarskap som fick bildas om. I Lysekil bildades en mitten-vänster-ledning efter senaste valet, efter flera försök med mitten-högerpartier, i Sotenäs styr Allianspartierna tillsammans, i regionen GrönBlå Samverkan som bl.a. lett regionen genom pandemin.
Det måste helt enkelt var väljarna som ger mandaten och vi som förtroendevalda som får uppdraget att sy ihop en ledning som genomför sina program. Det är ett tagande och givande. Man måste kunna lita på varandra för att kunna leda så viktiga verksamheter som skola, vård, omsorg, näringslivsfrågor, kollektivtrafik osv. Det har fungerat utmärkt i regionen där vi styrt tillsammans i GrönBlå Samverkan. Det är däremot väldigt svårt att leda stora verksamheter med populistiska partier eller partier som gång efter annan ropar på hjälp från staten. Problem löses och beslut fattas bäst när man står på en stabil ideologisk grund, inte svänger efter vinden eller ropar på staten. Man måste kunna kompromissa och hålla fast vid uppgörelser.
För det tredje – ni har lämnat borgerligheten ?! Regeringsbildningen på nationell nivå var extremt komplicerad under mandatperioden. Ytterkanterna i svensk politik har växt sig allt för stora föra att hitta hållbara regeringsunderlag. För jag vill påminna om att både till vänster och till höger finns partier som har politiska program grundad i tron på det auktoritära, inte drar sig för att vända kappan efter vinden. Med det är inte bara det, jag är ytterst tveksam till att ge SD eller V inflytande över utrikes-och försvarspolitiken. Och det kommer inte heller gå att lita på långsiktiga politiska lösningar med partier vars grund är populism. Därför måste alla partier med ambitioner att göra det bättre för svenskarna, tror på en liberal och frihetlig demokrati ta sig samman. Så att vi slipper en långdragen regeringsbildning. C står där vi alltid stått. I mitten.
Jag som är en mer ”högerlutad” centerpartist räds ändå inte uppgörelser eller samarbeten vänsterut. Jag vill hedra pragmatismen för jag tror det är bäst för Sverige. Även om jag helst ser en Alliansregering men det är inte realistiskt idag, underlaget räcker inte. Viktigt att komma ihåg, Alliansprojektet byggde på långsiktighet och pragmatism.
Dessutom vill jag se mer av långtidsutredningar och breda uppgörelser om skatterna, utanförskapet, energin, bostadsmarknaden, finanspolitiken mm för att göra Sverige bättre.
Även kommuner och regioner ska styras. Där tvingas partier samarbeta, för att lösa konkreta välfärdsfrågor. Önskar mer pragmatism även på nationell nivå.
Har ni orkat läsa ända hit?! Skrev detta medan jag grillat ett riktigt härligt rib. Önskar dig en trevlig kväll. Hoppas att det jag skrivit kan ge lite vägledning inför valen. Och kom ihåg, det är tre val du ska göra.