Några dagar har gått sedan vi fick valnattens siffror. Det har behövts några dagar för att smälta resultatet. Siffrorna är inget annat än mycket smärtsamma att ta in. Det går inte att säga annat. Även om det i skrivandets stund ser ut som jag tar en plats i regionfullmäktige går det inte på något sätt att glädjas. Vi har förlorat ett riksdagsmandat i vår valkrets vilket inte är något annat än en katastrof. Det har aldrig hänt att Centerpartiet varit utan mandat från Bohuslän. Nu måste det göras ordentliga analyser av orsaken både i kommunerna, i Västra Götaland och nationellt. Så att vi lär för framtiden.

Vi fick också besked i veckan att Annie lämnar sin post som partiledare. Det var ett väntat besked efter 11 år som partiledare, ingen regeringsbildning och ett allt hårdare klimat med hot och hat. Elva år är en kort tid i politiken men elva år som partiledare är en ansenlig tid. Jag önskar Annie all lycka framöver.

Det var bra att beskedet kom så tidigt. Efter ett dåligt val är det lätt att skjuta på budbäraren och det hade verkligen inte varit rätt i detta läge. Annie gjorde en makalös slutspurt och lyfte siffrorna. Det är bra att en underliggande kritik inte får fel fokus nu när analyser ska göras.

Vid en snabb analys och i det korta ser det ut som att vi förlorat till S. Magdalena Anderssons inträde på scenen förändrade spelplanen för oss, vi tvingades peka ut en statsministerkandidat och fler högerorienterade väljare valde att gå till moderaterna eller liberalerna. Vårt nettoflöde till SD är i princip noll men indirekt har vi stärkt S och M som tappt till SD. Det som också verkar hänt är att SD-väljare som i tidigare valt SD i riksdagsvalet nu även tagit SD-sedeln i region-och kommunvalen. Det som bekymrar mig allra mest är den låga mobiiseringsgraden hos Centerpartiets väljare och den höga hos SDs.

Vi har också stärkt SDs ställning genom att peka ut fenomenet SD och dess rötter som ett gigantiskt problem (vilket det iofs är) istället för att argumentera mot dess politiska lösningar och förslag hade förmodligen varit mer framgångsrikt.

Eller ännu bättre – att ta ilskan på allvar. För det finns en grundmurad ilska mot eliten. Vi har uppfattats som att inte lyssna, tillhöra eliten. Det räcker inte att tala om nya miljarder till landsbygden. Det uppfattas som en Stockholmslösning ”bröd åt folket”. Precis som att landsbygden behöver kompensation – för att det är ett eländet att ni här. Det är det inte.

Det är inte det som irriterar människor. Det är känslan av att inte bli lyssnad på som är grundproblemet. En massa knutna nävar har valet lyfts ur byxfickan och använts i valbåsen.

Det är upplevelsen av att vi inte tar problemen på allvar med elpriser, transportkostnader, polisfrånvaro, myndigheters byråkrati, att korna är skyldiga till klimatkrisen, skattehöjningar, lantmäteriet avgifter osv osv. som kommit till uttryck. En rad frågor som inte regeringen tagit sig an – utan istället förvärrat med fler pekpinnar, höjda skatter, byråkratiskt krångel och hånflin. Min känsla hittills är att väljarna som svikit oss är mer arga på MP än på S och M.

Valet har varit ett mobiliseringsval (protestval ungf). Jag har mött ilska på mina möten med väljarna. Människor har rullat ner rutan från bilen och skrikit: ”ni har svikit oss”.

Protesten är inte bara ett landsbygdsfenomen. Partiet Nyans har mobiliserat väljare ur ett annat perspektiv och formulerat skarp kritik mot tex socialtjänsten.

Vad ska slutsatsen av analyserna i det längre perspektivet leda fram till. Ja, resultaten av måste kanske först bli klara men jag skulle ändå vilja att analysgrupperna kom fram till förslag om hur vi bygger en folkrörelse för 2030-talet, där vi klarar att hålla dialogen med väljarna igång jämt. Där vi är närvarande både i staden och på landet.

Behövs ett nytt arbetssätt i partiet på riksorganisation som kort och gott går ut på: färre opinionsmätningar, bygg organisationen stark, stötta ungdomsförbundet att bygga sig starkt inte minst på landsbygden och skapa verklig interndemokrati så att synpunkter når fram. Det är inte partiledarens fel att valet gått dåligt, det är oförmågan att organisera folkrörelsen för en ny tid som brister.

Vi behöver också stärka oss sakpolitiskt försöka att återta ta vår position i jobb- och företagarfrågor samt klimat- och miljöfrågor. Där vi tidigare haft ett sakägarskap. Vi måste visa en skiljelinje gentemot både SD och MP . Vi bör diskutera ordentlig reformering av samhällsfunktionerna; färre myndigheter och färre men starkare länsstyrelser som samordnar myndighetssveriges uppträdande mot enskilda personer samtidigt vi stärker rättsskydd för den enskilde i denna del samt en kommun-och regionreform så att de demokratiska musklerna stärks lokalt och regionalt.

Till sist: tack för allt stöd, tack för alla möten. Nu tar vi nya tag – analyserar läget, bygger organisation och stärker politiken i varje del av landet.

Share This